ANTI
SVART
RASISM

Förtryck, hat och diskriminering mot svarta genom tiden och idag

VAD ÄR ANTISVART RASISM?

Antisvart rasism, även kallad afrofobi, är ett samlingsbegrepp för rasism, diskriminering och hatbrott mot personer med ursprung i subsahariska Afrika och som tillhör den afrikanska diasporan. Antisvart rasism kan ta sig uttryck i verbala kränkningar, att man inte ges tillträde till vissa rum och att man utsätts för fysiska angrepp samt för rasdiskriminering på arbets- och bostadsmarknaden. 

Svarta personers arbetskraft och naturresurser exploateras som en konsekvens av Västvärldens antisvarta historia. Antisvart rasism upprätthåller en ojämlik fördelning av status, privilegier, resurser, rättigheter och möjligheter till svarta personers nackdel. Som det här kapitlet kommer visa kan det exempelvis kan handla om att svarta personer inte ges tillgång till högstatusyrken i samma utsträckning som andra, inte tjänar lika mycket som övrig befolkning, förnekas rättvis och jämlik vård och hindras i sin vardag genom att misstänkliggöras som brottslingar. 

Afrofobi eller antisvart rasism?

Afrofobi är ett begrepp som har sina rötter så långt tillbaka som under kampen om avskaffandet av slaveriet i USA.  Under åren har flera olika begrepp använts parallellt med varandra för att beskriva rasismen mot svarta. Afrofobi-begreppet har ur ett internationellt perspektiv blivit upparbetat främst sedan 2000-talet och då i synnerhet i mänskliga rättighetsorgan inom Europeiska unionen och Förenta nationerna.  

Begreppet afrofobi är en sammanslagning av ordet afro, ett prefix kopplat till ordet Afrika, och fobi som kortfattat kan beskrivas som en psykologisk term för en ogrundad eller överdrivet stark rädsla. Som Kitimbwa Sabuni däremot förklarar i klippet är betydelsen av begreppet afrofobi inte detsamma som sammanslagningen av vad delarna av ordet betyder.  

Antisvart är en hopslagning av orden anti och svart, där anti är prefix som betyder att vara emot och svart betyder människor som rasifieras som svarta. (Rasifiera är ett begrepp som belyser att personer som ser ut på ett visst sätt eller har en viss etnicitet behandlas utifrån föreställningar förknippade med den tillhörigheten).

I den här metoden använder vi oss av båda begreppen men främst av begreppet antisvart rasism eftersom vi anser det begreppet vara mera träffande för betydelsen rasism mot svarta.

Reflektionsfrågor

  • Vilka kunskaper om antisvart rasism kommer du in med? Finns det något som du tycker fattas i beskrivningen? 
  • Vad tänker du om begreppen antisvart rasism och afrofobi? Vilka fördelar och nackdelar finns det i att använda afrofobi eller antisvart rasism? 

HISTORIA

Det är viktigt att påminna sig om att rasism inte baseras på okunskap utan på misskunskap, dvs. att rasistiska föreställningar inte är sprunget ur intet. Den antisvarta rasismen är sprungen ur en 500-årig kunskapsproduktion med mycket starka ekonomiska intressen. Antisvart rasism är sedan dess begynnelse tätt sammanlänkat med Västeuropas ekonomiska välstånd. Till en början hade det antisvarta rastänkandet syftet att legitimera förslavandet och handeln av tillfångatagna afrikaner. 

I historieböckerna kallas handeln med afrikanska slavar för den transatlantiska slavhandeln, en olycklig beskrivning som riskerar att avhumanisera de som råkade ut för handeln. Ett led i att bryta det rasistiska tankemönstret som legitimerade handeln är att betona de förslavades mänsklighet. Vi använder oss därför av begreppet den transatlantiska människohandeln. 

Tidslinjen gör ett antal nedslag i historien från 1400-talet och framåt men gör inte anspråk på att ge en heltäckande bild av den antisvarta rasismens historia.

Upptäckten av sjövägar till Indien och Amerika

Under den senare halvan av 1400-talet hade i synnerhet det portugisiska men också spanska hoven investerat mycket i att hitta en sjöväg till Indien för att ta del av den lukrativa handeln av asiatiska varor. De tidiga expeditionerna sökte sig till Indien genom att segla runt Afrika. Genom att kombinera kinesisk och arabisk teknologi med lokala uppfinningar kunde portugiserna, spanjorerna och så småningom andra europeiska länder under de efterföljande årtiondena bygga bättre fartyg för att segla över Atlanten. De lärde sig att montera vapen på fartyg, vilket ökade deras fördelar till sjöss. Spanjorerna och portugiserna kunde nu, med hjälp av artilleri, sjökanoner och musköter, erövra eller kontrollera stora territorier i Amerika, Afrika och Asien, vars folk saknade eldvapen. 

Den transatlantiska människohandeln och triangelhandeln

Slaveri i olika former har funnits genom historien över större delar av världen. Det som däremot utmärker den transatlantiska människohandeln av afrikanska fångar är hur brutaliteten sattes i system och att handeln legitimerades av ett tänkande som gjorde gällande att afrikaner inte var fullvärdiga medlemmar av mänskligheten. Från att vara en institution baserad på erövring blev slaveriet en institution baserad på ras.  

Den första dokumenterade användningen av förslavade afrikaner i spanska Amerika var 1502. Slavhandeln var mycket lönsam och det dröjde inte länge förrän de övriga stormakterna i Europa följde spanska och portugisiska kronornas exempel. Profiterna från triangelhandeln möjliggjorde bland annat utvecklandet av tekniska framsteg. Det är i ljuset av det som den transatlantiska människohandeln flerdubblades och nådde sin pik under 1700- och 1800-talet.  

Även Sverige deltog i den transatlantiska människohandeln. 1650 etablerade Svenska Afrikakompaniet en handelsstation på Cabo Corso utanför Afrikas västkust, nuvarande Ghana. Där byggdes en fästning, Carolusborg – uppkallad efter Karl X Gustav – som kom att agera som en slavfästning. Efter cirka 15 år av en omfattande och lönsam människohandel lades verksamheten ner på grund av sabotage från konkurrerande kompanier från andra europeiska länder. Slavfästningen kom sedan att tas över av engelsmännen och spelade en viktig roll i människohandeln fram till dess avskaffande. 

Erfarenheter från slavhandeln

Innan avresa till Amerika hölls de afrikanska fångarna i omänskliga förhållanden. Ofta förvarades de i slavfort där de väntade på att ett slavfartyg skulle anlända. I dessa slavfästningar trängde man in många gånger fler fångar än utrymmena var utformade för. De tvingades att sova i samma mörka hålor som de urinerade, hade avföring och kräktes i. Enligt vissa dokumenterade vittnesmål räckte lera och avföring fångarna ända upp till låren. När ett skepp var förberett för avfärd överlämnades slavarna över till sina nya fångvaktare – européer och amerikaner som skulle ta dem med på deras resa över Atlanten till Västindien. Innan de togs ombord brännmärktes köparnas bomärke på fångarna med ett glödgat järn, en behandling som annars var reservat för boskap.  

Under resan, som brukade ta mellan fyra och åtta veckor, togs fångarna upp ur slavdäcken som mest en gång om dagen för att tvättas. Med 300 till 400 personer packade i det trånga slavdäcket med lite ventilation var det många som dog och än fler som blev sjuka. Genom dessa skepps bokföring av ombordtagna och sålda fångar tror man att mellan tio och tjugo procent miste livet under transporten över Atlanten.  

Väl i land levde de förslavade afrikanerna under fruktansvärda förhållanden. En del transporterades vidare till de slavägare som hade finansierat resan. Flertalet ställdes upp på auktion. Undernärda och utsatta för en ny ekologi fick de sedan kämpa med att anpassa sig till det nya klimatet och tvångsarbete. Försvagade av slaveriets resa och omedelbara brutalitet dog många av smittkoppor, mässling, influensa och oidentifierade sjukdomar i hög grad under de första åren efter ankomsten i “Nya världen”.  

Sverige och slavhandeln

Genom att satsa på järnproduktion blev Sverige den främsta exportören av järn till den grad att människohandeln blev helt beroende av svenskt järn. Som handelsvara för att byta till sig fångar i Afrika använde européerna det svenska järnet. Det brukades också i tillverkningen av de kedjor och bojor som användes på̊ slavskeppen och i de redskap som användes på̊ plantagerna i Nord- och Sydamerika. 

1784 förvärvade Gustav III den karibiska ön Saint-Barthélemy av Frankrike och grundande det Svenska Västindiska Kompaniet 1786. Därmed inleddes en andra period av direkt statligt deltagande i den atlantiska människohandeln och i förslavandet av afrikaner. På bara 25 år efter det svenska övertagandet hade populationen av förslavade afrikaner nästan tiodubblats från 281 till 2 406 individer.  

När slaveriets era led mot sitt slut började den svenska staten från 1846 i omgångar friköpa de förslavade afrikanerna på̊ ön. Processen var klar den 9 oktober 1847. Det tåls att förtydligas att de som hade förslavats och levt under brutala omständigheter inte ansågs vara berättigade någon kompensation, i stället var det slavägarna som ansågs ha rätt till kompensation.  

Blackface

På 1830-talet uppstod den s.k. Minstrelshowen i USA, en underhållningsform där dans, musik och komiska sketcher kombinerades i en show. Showen gick ut på att vita människor målade sig för att se ut som svarta, s.k. ”blackface”, och framställde stereotypa karaktärer av svarta. Minstrelshowerna romantiserade slaveriet och framställde slavarna som korkade, lata, lyckliga, nöjda och barnsliga. Showerna bidrog till många vita skådespelares framgångar och kändisskap som ”blackface”-artister. 

Trots att just Minstrelshowerna minskade i popularitet mot slutet av 1800-talet förblev ”blackface” ett uppskattat inslag i populärkulturen ända tills idag. Traditionen av ”blackface” spreds till Europa under 1800- och 1900-talet och passade väl in i rasbiologins idé av vad som kännetecknar svarta människor. Den gav även ny vind i seglen åt fördomar om ”afrikaner” som redan tidigare legitimerats med hjälp av rasbiologins ”vetenskap”.  

Oberoende av sitt sammanhang har ”blackface” en direkt koppling till en flera hundra år gammal historia av förtryck, slaveri och exploatering av svarta människor. 

Avskaffandet av slaveriet

Slaveriet avskaffades inte förrän 1865. Efter avskaffandet var koloniseringen av Afrika den största drivkraften bakom antisvart rasism. Från att främst vara ett redskap för att rättfärdiga koloniserandet av Afrika kom den antisvarta rasismen alltmer att bli ett sätt att förklara varför afrikaner och deras ättlingar borde styras av vita och fortsatt nekas lika rättigheter, möjligheter, resurser och status som vita. Genom förslavandet, kolonialismen och den strukturella rasismen har den antisvarta rasismens visat prov på dess stora förmåga att mutera sig i syfte att fylla det behov som funnits i respektive tid.  

Slaveriets avskaffande innebar naturligtvis inte slutet på antisvart rasism. Under flera hundra år har antisvarta tanketraditioner florerat i europeisk kultur och etsat sig fast i det europeiska medvetandet. 1900-talets början och mitt präglas av rasbiologisk forskning och ett rasmedvetande som kulminerar i Förintelsen. Detta innebär att även rasismen mot svarta i högsta grad är levande. Barnböcker, läroböcker, populärkultur med mera hjälper till att fortsätta traditionen av avhumaniserande av svarta personer genom att framställa dessa som ociviliserade vildar i behov av räddning från västerlänningar, och att de skulle vara ett släkte närmre djur än människor. 

I USA tillkom de s.k. Jim Crow-lagarna efter slaveriets avskaffande, som reglerade avskiljandet mellan vita och svarta medborgare. Det innebar kort sagt att svarta och vita hölls skilda genom att svarta inte var välkomna på restauranger för vita, gick i separata skolor, åkte längst bak i bussar, etc. I den amerikanska södern var Jim Crow-lagarna mer än enbart lagar. Där fanns oskrivna etikettsregler som innebar att svarta personer inte skulle se vita i ögonen eller att svarta inte fick prova kläder i affärer (eftersom vita kunder då inte ville köpa dem).  

Tack vare den starka medborgarrättsrörelsen under 1950- och 60-talet med bland annat Martin Luther King Jr. i spetsen antogs år 1964 den federala lagen Civil Rights Act. Lagen föreskriver allas lika rätt att rösta, förbjuder all form av segregering på offentliga platser och i allmänna lokaler, liksom rasdiskriminering på arbetsplatser. Detta var en framgång för svartas rättigheter men det ska inte tolkas som slutet på den antisvarta rasismens era. Antisvarta attityder och föreställningar består och än utsätts svarta personer både i USA, Sverige och övriga västvärlden för hat, hot och attacker med grund i antisvart rasism. 

Reflektionsfrågor

  • Kan du känna igen något från historien i vår samtid idag? Finns det något som du tycker fortfarande pågår än idag?  
  • Varför är det viktigt att lära sig om antisvart historia?  
  • Vad kan vi lära oss av historien? Reflektera utifrån dig som individ och utifrån din organisation.  

SAMTIDA UTTRYCK

I Sverige har det länge rått en idé om att Sverige var undantagen från utvecklandet av rasistiskt tänkande och praktikerna som varit förhärskande i Västeuropas större kolonialmakter. Denna illusion har långsamt börjat avta under de senaste 10–15 åren med hjälp av forskare, journalister och aktivisters (inte sällan afrosvenska sådana) arbete för att göra upp med Sveriges antisvarta historia. Med det sagt lever fortfarande den svenska självbilden att Sverige inte deltog i kolonialismen och att frågor om ras och rasism därför inte angår dagens Sverige. Detta till trots att många samtida uttryck för antisvart rasism existerar. 

Svartvitt motsatsförhållande

En förutsättning för att kunna tala om antisvart rasism är att ta fenomenet vithet i beaktning. Som Kitimbwa nämner i klippet har föreställningar om vithet och svarthet formulerats samtidigt i ett motsatsförhållande. För att skapa den vita västerländska självbilden krävdes en grupp på vilka oönskade egenskaper hos den egna gruppen kunde projiceras. Kitimbwa beskriver processen precis så, som att svarthet blev en projektionsyta från vilken vithet kunde konstrueras.  

Det här förhållandet uttrycker sig även i relation till andra minoritetsgrupper, med skillnaden att svarthet förstods vara vithetens absoluta motsats eftersom vit och svart hudfärg utseendemässigt blev en tydlig skiljelinje. I historien har vita västerlänningar därmed tillskrivit svarta människor egenskaper som kunde legitimera förslavandet av svarta, exploateringen av svarta människors marker och resurser och avhumaniserandet av svarta.

 

Trots att slaveriet av afrikaner är avskaffat återfinns och tjänar stereotyperna fortfarande ett syfte. Det är inte fråga om någon konspiration och det är inte heller nödvändigtvis pådrivet av vita människors hat. Snarare är det de idéer som är användbara för tillräckligt många med tillräcklig makt som blir de dominerande, och andra idéer försvinner i marginalen. Vitheten är under ständig förändring men behåller sin hierarkiska position genom underordnandet av icke-vita grupper.

Idéer om svarta personers underlägsenhet gör det möjligt att upprätthålla ordningen som innebär en ojämlik fördelning av status, privilegier, resurser, rättigheter och möjligheter, trots de olika sociala, kulturella och politiska förändringar som historiens utveckling alltid för med sig. I det sammanhanget kan det vara intressant att lyfta att i samhällen som är formellt jämlika, d.v.s. fria från juridiskt fastställt slaveri eller apartheid blir det ännu viktigare med ideologi för att upprätthålla ojämlikhet. I film, reklam, media, böcker och annan populärkultur är framställningen av svarta som hotfulla, farliga, exotiska eller fattiga i behov av en hjälpande hand fortfarande aktuell. Allt för att vita ska få vara icke-farliga, icke-exotiska, rika och hjälpare. 

Afrofobiska uttryck i reklam igår och idag 
Genom att vända blicken mot reklam och marknadsföring genom tiderna kan vi få en uppfattning om hur rasism görs verksamt och reproduceras i offentligheten. Nedan visas exempel på reklamkampanjer från 1800- och tidigt 1900-tal samt liknande kampanjer från vår samtid. 

Svart hudfärg som smuts

Det moderna konsumtionssamhället som växte fram under 1800-talets slut skapade konsumenter som formade sin identitet utifrån de märken och varor de konsumerade. Marknadsföringen av varor under den här tiden byggde till stor del på den koloniala ideologin om den vita rasens överlägsenhet. I 1800- och 1900-talets marknadsföring av hushållsprodukter framställdes kolonialismen som ett ”städjobb” där den vita människor befriade världen från ”smuts” i form av koloniserade folk. Ett vanligt förekommande bildligt uttryck var att låta svarta människor tvättas av och förvandlas till vita. Den vita hudfärgen var eftersträvansvärd, vacker och ren medan den svarta hudfärgen symboliserade smuts som behövde tvättas bort.

På bilderna till höger ser ni reklam för Pears’ Soap från 1800-talet, samt stillbilder från tvålmärket Doves reklamfilm från 2017.

Svart hudfärg som ätlig – att äta den “andre” 

Att framställa den svarta kroppen som ätbar i relation till olika matprodukter, däribland choklad, är en tradition som går långt tillbaka i tiden. Det finns en historia av marknadsföring med ursprung i kolonialismens handel med s.k. kolonialvaror (kaffe, te, choklad, frukter, osv) där den svarta kroppen framställs smälta samman med produkten som säljs. Kakaobaserade produkter har framför allt marknadsfört med hjälp av svarta kroppar, där bilderna för tankarna till att det är chokladkroppar som är till salu. Det signalerar den vita konsumentens “rätt” att konsumera den svarta kroppen genom ätandet. 

På bilderna till vänster visas överst chokladreklam som skapades i slutet av 1800-talet och användes in på 1900-talet. Därefter ser ni två bilder på reklamkampanjer för glass respektive choklad från 2007. I de senare bilderna ryms även aspekter kring sexualisering av svarta kroppar. Den svarta kroppen blir därigenom ett ätligt sexobjekt för vit konsumtion. 

Svarta attribut som ociviliserade 

Föreställningen om “den primitiva vilden” blev under det sena 1800-talet och in på 1900-talet en lönsam stereotyp i kommersiella syften. I försök att legitimera kolonialismen framställer sig kolonisatörerna sig som hjältar med goda intentioner att civilisera de koloniserade folken. De koloniserade folken förstås av kolonisatörerna som primitiva vildar som lever som ett med naturen. Ofta användes stereotypen för att framhäva den vita hjältens osjälviska strävan för att civilisera dessa primitiva “barbarer”. Kopplingar har sedan dess i det samhälleliga västerländska kulturella medvetandet dragits mellan svarthet och afrikanska attribut till primitivitet och brist på civilisering. 

Se till höger en affisch från 1885 som gör reklam för den amerikanska cirkusentreprenören P.T Barnums turnerade sällskap av ”Australiensiska kannibaler”. Affischen signalerar svarta människors barbariska läggning och ociviliserade leverne. På den senare bilden ser ni Niveas reklamkampanj från 2011 med texten “Re-civilize yourself” där mannen håller ett huvud med utvuxet afrohår i handen. Mellan raderna sätter reklamen alltså likhetstecken mellan att vara ociviliserad och att ha afrikanska attribut, såsom afrohåret. Det vill säga att om en afrikan vill vara civiliserad behöver denne göra sig till mindre av en afrikan. 

Antisvarta attityder i idrottsvärlden
Olympiska spelen hölls i Berlin år 1936 under tiden då det nationalsocialistiska partiet med Hitler som ledare var under stigande popularitet. Tanken för nazisterna var att spelen skulle kunna visa på den ariska rasens överlägsenhet. I svenska tidningar såsom Svenska Dagbladet kunde man läsa att spelen var en tävlan mellan ”de blonda och resliga folken” och de ”svartmuskigt undersätsiga folk från exotiska länder”. Spelen går däremot inte som planerat då särskilt de svarta amerikanerna når stora framgångar under tävlingarna. En av de tävlande som särskilt sticker ut är Jesse Owens som kammade hem 4 guldmedaljer. Besvikelsen över utgången i tävlingarna krävde undanflykter för att kunna upprätthålla bilden av vit överhöghet. Förklaringen blev att idrott trots allt bara är en lek och att den vita rasens överlägsenhet framträder på andra mer väsentliga områden – där svarta personer inte borde kunna bräcka vita.

 

Redan då och än idag återkommer mönstret att vita idrottsmäns framgångar beskrivs som resultat av träning, strategi och disciplin medan svarta idrottares framgångar beskrivs som ett resultat av att vara närmare djur än människor. Ett samtida exempel är när Usain Bolt, en jamaicansk friidrottare med 19 guldmedaljer från OS och VM, som helt dominerade sina grenar beskrevs som en gepard. Kommentatorer resonerade också kring om det skulle kunna vara den jamaicanska maten som kunde förklara hans framgångar. Tanken att t.ex. Tre Kronors framgångar i ishockey skulle kunna förklaras av potatis och falukorv får ändå anses vara helt främmande. Liknande resonemang återfinns av afrikanska landslag i fotboll där eventuella motgångar sägs bero på att bristande disciplin och mognad i kontrast med europeiska landslag som spelar strategiskt och disciplinerat.

Antisvarta hatbrott
Hatbrott med afrofobiska motiv började särredovisas år 2008. Varje år sedan dess har afrofobiska hatbrott varit den enskild största gruppen av hatbrott. Afrofobiskt motiverade hatbrott är också det motiv som är det mest våldsamma jämfört med hatbrott med andra motiv. Sammantaget kan det konstateras att afrosvenskar är en mycket utsatt grupp i relation till gruppens storlek. Afrofobiskt motiverade hatbrott stod för 15 procent av samtliga anmälda hatbrott från 2020 trots att afrosvenskar enbart utgör cirka 2–3% av den svenska befolkningen.

Övning

Checka din inre afrofob

Alla människor påverkas av sin miljö. Som du läst i den här delen av kapitlet ligger antisvarta strukturer inbäddat i den västerländska kulturen. Det innebär att vi alla är bärare av antivarta föreställningar även fast vi kanske själva inte är medvetna om det.  

I den här övningen får du öva på att blicka inåt och checka vilka antisvarta föreställningar som du bär på.  

Börja så här: Fundera i två minuter över vilka antisvarta uttryck och föreställningar du själv bär på, vilka som finns i de grupper som du tillhör eller befinner dig i och vilka som florerar i samhället du är uppvuxen i. Ta hjälp av kapitlets exempel på samtida uttryck. Dela med er av era reflektioner i smågrupper.

 

  1. Checka dig själv. Känner du igen något i det här kapitlet i dig själv?  
  2. Checka din grupp. – Känner du igen något i det här kapitlet i din närhet eller i grupper du tillhör? Kan till exempel vara jargong. 
  3. Checka den antisvarta världen. Känner du igen något i det här kapitlet i din omvärld?   
  4. Utifrån era diskussioner i gruppen, vad tar ni med er? Hur kan ni agera eller tänka annorlunda?

STRUKTURELL ANTISVART RASISM

Färgblindhet
Sverige har en historia av att se sig självt som ett världssamvete som inte deltog i slavhandeln, kolonialismen och inte har låtit rasistiska idéer få övertaget över landet. Denna missuppfattade självbild bidrar till att det i Sverige finns ett motstånd mot att tala om ras och rasism. En vanlig invändning när frågor om ras är på tapeten är att det är ofint att tala om och “se” hudfärg, en inställning som ofta kallas för färgblindhet. Genom att vägra se hudfärg och etnicitet förvägrar man svarta personer att uttrycka sina erfarenheter av rasistisk diskriminering och vidare att motarbeta rasistiska strukturer. För att bekämpa rasism måste vi först erkänna att rasism existerar och att vi behandlas olika på grund av bland annat hudfärg.

Färgblind ideologi möjliggör för modern rasism att fortsätta eftersom den förhindrar oss från att se, erkänna och adressera rasism med åtgärder. Färgblindhet är alltså snarare än en självutropad attityd hos individen en ideologi som förhindrar aktivt arbete mot rasism.

Boendesegregation
När man talar om hur grupper bor skilda från varandra används ofta ordet segregation. Ofta handlar boendesegregation om ett avskiljande av grupper från olika socio-ekonomiska förhållanden, men däri kan även etniska komponenter tilläggas. Segregation är inte nödvändigtvis negativt i sig. Däremot är områden där människor med sämre socioekonomiska förutsättningar bor ofta utsatta för högre mått av kriminalitet och lägre sysselsättningsgrad. Socioekonomiska förutsättningar hänger dessutom i vissa fall ihop med att vara utlandsfödd eller ha utlandsfödda föräldrar – ofta på grund av dåliga förutsättningar för integration i det svenska samhället.

De tre svenska storstadsområdena, Stockholm, Göteborg och Malmö visar segregationssiffror som är extrema i ett västerländskt sammanhang. 63% av de personer i Sverige som är födda i Afrika söder om Sahara bor i stadsdelar som utgörs av 30% utlandsfödda invånare. Skiljelinjen går inte bara mellan var man bor men också vilket slags boende man har. Över hälften av befolkningen med svenskfödda föräldrar bor i bostäder som de äger. Detta kan jämföras med att endast 8% av afrikanskfödda stockholmare äger sin bostad.

Arbetsmarknaden
Med hjälp av befolkningsstatistik kan den samhälleliga antisvarta rasismen illustreras svart på vitt, framförallt vad gäller arbetsmarknaden. I en rapport från Länsstyrelsen i Stockholm från 2018 framgår tydligt att afrosvenskar har en lägre medellön än den övriga befolkningen och får dessutom, oavsett utbildningsgrad, spendera fler dagar i arbetslöshet än övriga befolkning med motsvarande utbildningsnivå. Oavsett utbildningsnivå är afrosvenskar därtill underrepresenterade i högstatusyrken och överrepresenterade i lågstatusyrken. Det betyder bland annat att det inte lönar sig lika mycket för afrosvenskar att genomgå universitetsutbildning som för övrig befolkning eftersom den övriga befolkningen i högre utsträckning ges tillgång till chefspositioner och högstatusyrken som motsvarar deras utbildningsnivå.

Löneskillnaden mellan afrosvenskar och den övriga befolkningen i Sverige är dessutom avsevärt stor. Framförallt löneskillnaden i den privata sektorn där personer födda i Afrika söder om Sahara har 25% lägre lön än befolkningen i övrigt. Personer som är födda i Sverige med minst en förälder född i subsahariska Afrika har till och med 36% lägre lön än övrig befolkning.

Ojämlik vård
Flera incidenter, liksom forskning, under senare år har visat hur svarta personer i västvärlden behandlas sämre i vården än vita. Ofta ligger rasistiska föreställningar och misskunskap om svarta kroppar som grund till den ojämlika vården. Detta får reella konsekvenser när svarta personer inte får möjlighet att åtnjuta vård på lika villkor som andra.

I maj 2021 avled en man med sudanesiskt ursprung i Sverige i följderna av en stroke som konsekvens av en felprioritering. Ambulanssjuksköterskan tog inte mannens symtom på allvar och tolkade hans svimning som en “kulturell svimning” och på grund av detta nedprioriterades vård av mannen som senare avled. På grund av incidenten dömdes regionen till skadestånd av Diskrimineringsombudsmannen.

Fenomenet att feldiagnostiseras och inte tas på allvar i vården drabbar framförallt svarta kvinnor. Dessa hamnar i skärningspunkten mellan rasdiskriminering och genusrelaterad diskriminering där de anses opåverkade av smärta på grund av sin hudfärg och överdrivet hysteriska på grund av deras kön. Forskning från 2016 visar att nästan hälften av alla första- och andraårsstudenter på läkarlinjen i USA trodde att svarta människor har tjockare hud än vita människor. I en amerikansk studie från 2019 visade det sig att svarta patienter var 40% mindre benägna att få medicin mot akut smärta jämfört med vita patienter.

I USA menar forskare att svarta välutbildade och välbetalda kvinnor löper större risk att dö i barnsäng än vita kvinnor med låg inkomst och låg utbildning. I studier gjorda i Europa har det även visat sig att utlandsfödda kvinnor, framförallt de med subsahariskt ursprung, löper högre risk för mödradödlighet än andra kvinnor.

Afrosvenskar misstänkliggörs mer än andra i brottsutredningar

I brottsutredningar som senare läggs ner har det visat sig att afrosvenskar födda i subsahariska Afrika är överrepresenterade som skäligen misstänkta, vilket antyder att afrosvenskar misstänks för brott de inte begått i högre utsträckning än den övriga befolkningen. Det kan även indikera att polisen oftare gör misstag vid identifiering av gärningspersonen när det gäller afrosvenskar – något som kan härledas till samhällets bristande förmåga att se svarta personer som individer och snarare förstår svarta som en homogen grupp, både till utseende och egenskaper. Precis som när svarta personer oftare utsätts för våld från ordningsmakt kan oskäliga brottsmisstankar mot afrosvenskar få som konsekvens att tilliten till rättssystemet minskar.

Förutom att svarta personer oftare är misstänkta i brottsutredningar har i synnerhet svarta män erfarenheter av rasprofilering. Polisförhör, förarkontroller och kroppsvisitationer hör till fenomen som svarta personer i Sverige utsätts för oftare än övrig befolkning. Drabbade är framförallt unga män bosatta i marginaliserade bostadsområden. 45% av boende i nordvästra Stockholms mest marginaliserade förorter har under 2019 och 2020 stoppats och kontrollerats av polisen.

Reflektionsfråga

  • Utifrån det ni läst hittills, fundera på vilka antisvarta föreställningar som finns inbäddade i den svenska kulturen som leder till den här strukturell antisvart rasism. 
  • Kan du komma på fler uttryck för strukturell antisvart rasism? 

Reflektionsfråga

Antisvart strukturell rasism hänger ofta ihop med socioekonomiska premisser, med vilka förutsättningar man har att äga sin bostad eller få ett välbetalt arbete. Utifrån det ni diskuterat den här träffen, vilka antisvarta föreställningar finns inbäddade i den svenska kulturen som leder till den här formen av strukturell rasism? 

Kan du komma på fler uttryck för strukturell antisvart rasism? 

Hotfulla svarta män och arga svarta kvinnor

Kontroll av och våld mot svarta män – den svarta mannen som hot
Bland de föreställningar som kretsar kring svarta människor är den om svarta män som brottsliga, farliga och hotfulla framförallt framträdande i samhällsdebatten och som fördom hos gemene man idag. Svarta män, men i vissa fall även svarta kvinnor, tenderar utifrån detta att förknippas med brottslighet. Hos många svarta personer i Sverige finns erfarenheter av att bli kroppsvisiterade, förhörda, nedslagna, bortförda och misstänkliggjorda av polismakt och väktare utan uppenbar anledning. I en rapport från Ombudsmannen för etnisk diskriminering (nuvarande Diskrimineringsombudsmannen) från 2007 ger berättelser från unga svarta personer prov på hur afrosvenskar utan anledning likställs med brottslingar. Rapporten visar också på att unga svarta mäns försök att stå upp för sina rättigheter ger konsekvenser i våld eller maktmissbruk från ordningsmakt.

Konsekvenserna av upprepat misstänkliggörande av svarta personer blir att förtroendet för polis och myndigheter minskar. Benägenheten att söka hjälp från polis och anmäla brott krymper avsevärt vilket hindrar ett rättssäkert tillvägagångssätt och begränsar svarta människors möjligheter att få sina rättigheter tillgodosedda.

Att den våldsbenägna antisvarta rasismen framförallt drabbar svarta män innebär inte att svarta kvinnor är förskonade från den här formen av antisvart rasism. Ett känt exempel från Sverige är incidenten år 2019 där en höggravid svart kvinna tvingades ut från tunnelbanan med sina två barn och behandlades våldsamt av ordningsvakter vilket slutade i att kvinnan behövde föras till sjukhus. Däremot är det oftare förekommande att svarta män utsätts och misstänks för brott, vilket härstammar i stereotyper av svarta män som hotfulla och brottsliga.

En gång när vi hade spelat basket så jag hade en stor väska. Vi stannade till vid McDonald’s och jag gick till bankomaten. Där stoppade polisen mig och tullade (kroppsvisiterade) mig och kollade igenom min väska. Sen tar de ut min basketboll och frågar mig, vad har du där inne? Jag svarade ’ingenting’, det är ju bara luft. Och så skakade de bollen. Och sen frågade de vems bankomatkort det var jag skulle ta ut pengar med. En annan gång när de stannade mig sa de att en kille som har blivit beskriven som du har rånat en gammal tants väska. Sen en annan gång så stannade de mig för att det hade varit rån på 7-eleven.

Abdul, rapport från Diskrimineringsombudsmannen (2007)

Stereotypen “angry black woman”
“Angry black woman”, eller “den arga svarta kvinnan” på svenska, är en rasstereotyp som framställer svarta kvinnor som oförskämda och hetlevrade. Till skillnad från stereotypen om den hotfulla svarta mannen ses svarta kvinnor inte lika ofta som ett hot, utan snarare som ett irritationsmoment.

Stereotypen om “the angry black woman” är vanligt förekommande i film och media i framförallt USA men har reella verkningar i vår svenska vardag. Svarta kvinnor som t.ex. i arbetslivet har synpunkter eller riktar kritik mot arbetsplatsen, framförallt vad gäller rasism som de utsätts för i arbetssammanhang, riskerar att få stämpeln som “angry black woman” och deras kritik kan på så sätt avfärdas. Stereotypen tjänar syftet att tysta svarta kvinnors röster och slippa hantera de problem, ofta rasistiska problem, som kvinnan påtalar. Detta leder ofta till att svarta kvinnor som belyser problem i en organisation sakta föses ut ur företag eller organisationen och stämplas som personer som är svåra att samarbeta med, skapar “dålig stämning” eller att de inte passar in i organisations- eller företagskulturen.

Reflektionsfråga

  • Varifrån kommer den rasistiska föreställningen om svarta män som hotfulla?
  • Stereotypen ”angry black woman” är en vanlig rasistisk föreställning i civilsamhället. Hur kan er organisation arbeta för att inte utsätta svarta kvinnor för den föreställningen?

BEKÄMPA ANTISVART RASISM

Antisvart rasism är ett särskilt globalt och lokalt tankemönster som är socialt funktionellt. Det antisvarta tankemönstret producerar det ironiska utfallet att vita människor har svårt att förstå den världsordning de själva har skapat. Därför behövs ett erkännande av att antisvart rasism och vit överhöghet fungerar som en maktstruktur i vilken vi alla deltar. Detta system omfattar vår politik, vårt ekonomiska system, våra rättigheter, privilegier och vårt sociala samspel. Ett första steg för att bekämpa antisvart rasism är att lära sig om den och landa i ett erkännande av vad antisvart rasism är och vad det gör. Dessa teoretiska steg behöver kompletteras med handling.

På ett övergripande plan kan ni ta er an arbetet mot antisvart rasism på följande vis:

1. Gör en inventering för att identifiera på vilka sätt antisvart rasism kommer till uttryck i din organisation.

2. Se till att ansvaret för att en sådan processledning görs ligger hos mer än en person så att arbetet blir en integrerad del av organisationens utvecklingsarbete.

3. Sätt upp en handlingsplan och tydliga och fortlöpande mål för organisationens arbete mot antisvart rasism.

Övning

Läs igenom listan på egen hand. Fundera över vilka av förslagen du tycker är relevanta för din förening. Diskutera sedan i smågrupper. 

  • Diskutera hur ni rent konkret skulle kunna implementera förslagen i er förening. 
  • Fundera även kring om ni har fler förslag på vad er förening kan göra för att bekämpa antisvart rasism. 

Efter gruppdiskussionen delar ni med er av era tankar i helgrupp. 

Antirasistisk detektiv

Nu är det dags för dig att sätta på dig detektivhatten och plocka fram förstoringsglaset! Du ska ge dig ut i din organisation och syna antisvarta språkbruk, antisvarta hinder och antisvart jargong. Det du upptäcker ska du redovisa på sista träffen.  

Gör så här:

1. Lyssna aktivt  

2. Håll uppsikt 

3. Sök i dokument (till exempel policypapper, nyhetsbrev eller liknande) 

4. Anteckna ner alla fynd du hittar och föreslå förändringar och aktioner för att riva ner era rasistiska hinder i din organisation eller grupp.  

        Gå till nästa del
        om Antisamisk rasism →

        Författare

        Samson Beshir & Naima Grossman

        KÄLLOR

        Vad är antisvart rasism?

        Beshir, S. & Hübinette, T. & Kawesa, V. (2014). Afrofobi, en kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i Sverige. Botkyrka: Mångkulturellt centrum.

         

        Historia

        Avhumanisering genom förlöjligande: minstrelsy och blackface. Hämtad 31 mars 2022, från https://bildersmakt.se/avhumanisering-genom-forlojligande-minstrelsy-och-blackface/

         

        Samtida uttryck

        Beshir, S. & Hübinette, T. & Kawesa, V. (2014). Afrofobi, en kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i Sverige. Botkyrka: Mångkulturellt centrum.

        Bråttsförebyggande rådet. (2021). Polisanmälda hatbrott 2020: En sammanställning av de ärenden som hatbrottsmarkerats av polisen. https://bra.se/download/18.79079f9d17cc01fce501ad6/1638968596572/2021_17_Polisanmalda_hatbrott_2020.pdf

        Catomeris, C. (2004). Det ohyggliga arvet: Sverige och främlingen genom tiderna. Stockholm: Ordfront.

         

        Bilder:

        Dove choklad, reklam (2007)

        Dove, stillbild från reklamfilm för tvålmärket Dove (2017)

        Den stereotypa bilden av mörk hudfärg som smuts i reklamen. Hämtad 6 april 2022, från https://bildersmakt.se/den-stereotypa-bilden-av-hudfarg-som-smuts-i-reklamen

        Magnum, glassreklam (2007)

        Nivea-reklam ”Re-civilize yourself” (2011)

        Stereotyper av ”svarta” i reklam och marknadsföring: att äta ”den andre”. Hämtad 6 april 2022, från https://bildersmakt.se/stereotyper-av-svarta-i-reklam-och-marknadsforing-att-ata-den-andre  

        Stereotypen av ”svarta” som primitiva vildar. Hämtad 26 april 2022, from https://bildersmakt.se/stereotypen-av-svarta-som-primitiva-vildar/

         

        Strukturell antisvart rasism

        Beshir, S. & Hübinette, T. & Kawesa, V. (2014). Afrofobi, en kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i Sverige. Botkyrka: Mångkulturellt centrum.

        Beshir, S. (2013). Afrosvenskarnas Riksorganisations alternativrapport till CERD, (övervakningskommittén för ICERD, Konventionen om avskaffande av rasdiskriminering) http://www.antirasistiskaakademin.se/wp-content/uploads/2015/03/AlternativeReport.pdf

        Civil Rights Defenders. (2017). Slumpvis utvald: Ras-/etnisk profilering i Sverige. Solna: AMO-tryck. https://www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.361560.1513162298!/menu/standard/file/CRD-5600-Rapport_Slumpvis-utvald_final.pdf  

        Esscher, A. 2014. Maternal Mortality in Sweden. Classification, Country of Birth, and Quality of Care. Digital Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Medicine 970. 69 pp. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. ISBN 978-91-554-8863-5. http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:690761/FULLTEXT01.pdf

        Folkets Husby. (2020). folkets husbys trygghetsundersökning 2020: Utsatthet och gemenskap i Järva. Kista: Trydells. http://folketshusby.se/wp-content/uploads/2020/11/FH-Trygghet-2020-WEBB-KLAR.pdf

        Hoffman, K. M., Trawalter, S., Axt, J. R., & Oliver, M. N. (2016). Racial bias in pain assessment and treatment recommendations, and false beliefs about biological differences between blacks and whites. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, 113(16), 4296–4301. https://doi.org/10.1073/pnas.1516047113

        Länsstyrelsen Stockholm. (2018). Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden. https://cemfor.uu.se/digitalAssets/755/c_755790-l_3-k_r2018-21-antisvart-rasism-och-diskriminering-webb.pdf

        Sabuni, K. (2019). Vit, svart eller brun – Handbok om aktiva åtgärder kopplat till hudfärg. Stockholm: Länsstyrelsen Stockholm

        Sveriges Radio. (2019). Högre risk för svarta kvinnor att dö vid förlossning – Vetenskapsradion Nyheter. Hämtad 6 april 2022, från https://sverigesradio.se/artikel/7244862

        SVT Nyheter. (2021). Stroke bedömdes som ”kulturell svimning” – regionen fälls för diskriminering. Hämtad 6 april 2022, från https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/domen-stroke-kallades-kulturell-svimning

        TODAY.com. (2020). ’You are not listening to me’: Black women on pain and implicit bias in medicine. Hämtad 6 april 2022, från https://www.today.com/health/implicit-bias-medicine-how-it-hurts-black-women-t187866

         

        Intersektionalitet

        Ombudsman mot etnisk diskriminering (DO). (2007). Att färgas av Sverige: Upplevelser av diskriminering och rasism bland ungdomar med afrikansk bakgrund i Sverige. https://www.do.se/download/18.277ff225178022473141e24/1618941269901/rapport-att-fargas-av-sverige.pdf

        Page, K. (2018). The ”Problem” Woman of Colour in NonProfit Organizations – COCo. Hämtad 6 april, från https://coco-net.org/problem-woman-colour-nonprofit-organizations/