Del två
Normer och normkritik
killar blir kära i…
Barn gillar att…
Mamma och…
Vad är en norm? Vem faller inom olika normer? Och hur känner vi igen normer? En norm är något som anses vara ”normalt” och något som människor förväntas anpassa sig till. Anpassar man sig inte, eller om man inte kan anpassa sig, anses man vara onormal eller avvikande.
Normer är skapade av människor och förändras över tid. En del normer som varit självklara förut är inte det idag. Oftast märker vi inte av normer förrän vi bryter mot dem. Normer är alltså saker vi inte reagerar över.
Normer fungerar också som ideal. Slår man upp synonymer till ordet ideal kommer begrepp som: fullkomlig, upphöjd och den älskade. Att ingå i en norm innebär därför ofta makt. Ett exempel på en norm är vithetsnormen som förklaras i tidigare kapitel.
Bilden nedan illustrerar hur normer fungerar i relation till människor. Den svarta delen är hela personen och den rosa delen är det som passar in i normerna.
Oftast brukar normer vara väldigt snäva, vilket innebär att alla människor sällan känner att de passar in helt. Människor är alltid mer komplexa än vad normer är. Självklart kan den rosa delen vara olika stor beroende på vem man är och i vilket sammanhang man befinner sig i.
TOLERANS ELLER NORMKRITIK?
Ofta hör vi människor prata om tolerans, att man önskar sig ett tolerant samhälle och liknande. Men tolerans är inte samma sak som normkritik. Tolerans är ett problematiskt perspektiv, oavsett hur välvillig man är. Synonymt med ordet tolerans är ”att stå ut med”.
Ett tolerans-perspektiv innebär att vi fokuserar på det som är normbrytande istället för att fokusera på det som är normen. Det blir därför en orättvis balans i makten, eftersom det är de som passar in i normen som har makten att vara toleranta.
Normkritiskt perspektiv innebär att vi ifrågasätter normer. Varför är de skapade? Hur vidgar vi normerna? Vad är effekterna av normer? Normkritik innebär alltså att vi fokuserar på sådant som är ”osynligt”, eller det som anses vara normalt som ingen reagerar på.
INKLUDERING
Ett inkluderande arbete handlar om att alla känner att de kan komma till tals, att alla behandlas likvärdigt och ges samma förutsättningar, oavsett vem man är. Inkludering är inget som man bara är eller har, utan något som man ständigt behöver arbeta med.
Specialpedagogiska skolmyndigheten förklarar inkludering så här: ”Inkludering är en pågående demokratisk process som visar på alla människors rättigheter, lika värde och som ständigt söker efter bättre sätt att tillvarata mångfald och olikheter”.
Olika perspektiv är grundläggande för att inkludering ska vara trovärdigt. Det går inte att gissa sig till vad människor med olika erfarenheter tänker, tycker eller behöver för att känna sig inkluderade. Det är därför viktigt att personer med olika perspektiv och erfarenheter är med och utformar inkluderande arbete och inkluderande rum.
PRIVILEGIER & FÄRGBLINDHET
Privilegier kan förklaras som ett försprång. Det vill säga att människor med många privilegier har bättre förutsättningar än människor utan eller med färre privilegier. Ofta är man inte medveten om sina egna privilegier eftersom de är så självklara att man inte riktigt reflekterar över dem.
Vithetsprivilegier kan till exempel innebära att man aldrig riskerar att bli nekad ett jobb eller bostad på grund av sin hudfärg. Privilegier kan också vara att inte bry sig om en fråga för att den inte berör eller påverkar en själv.
Att till exempel inte bry sig om antirasistiskt arbete på grund av att man inte utsätts för rasism är ett privilegium. En person som utsätts för rasism har inte samma möjlighet att inte bry sig.
Färgblindhet är en viktig aspekt när vi pratar om privilegier och antirasistiskt arbete. Färgblindhet är när människor säger att de inte ser olika hudfärger, ofta med hänvisning till sin antirasistiska kamp där de ser alla människor som ett släkte utan någon skillnad.
Att säga att man inte ser färg görs ofta med välvilja, men är extremt problematiskt då det i längden innebär att förneka de strukturer som missgynnar icke-vita grupper. Det går inte att driva ett antirasistiskt arbete genom att vara färgblind.
”Att hävda att ”man inte ser färg” innebär då att man heller inte ser problemet med rasism kopplat till hudfärg, när det är hela grunden för rasismens logik. En ”färgblind” inställning förhindrar åtgärder mot rasism och strukturell diskriminering. För i verkligheten så ser både samhället och individer färg och agerar med diskriminering och rasism som följd. Forskning och statistik visar till exempel att afrosvenskar diskrimineras på arbetsmarknaden i långt större utsträckning än vita på arbetsmarknaden och att de oftare är överkvalificerade för de jobb de har. Att hävda att man inte ser hudfärg visar på en omedvetenhet om hur rasism fungerar. Hudfärg är en orsak till diskriminering, också enligt Sveriges diskrimineringslag, och för att komma åt diskrimineringen måste man både se och erkänna den” (Individuell Människohjälp, 2019).
Samtalsfrågor
- Alla människor har fördomar och föreställda bilder av olika grupper (stereotyper), men tror du att vi kan tänka bort dem? Hur stor handlingsfrihet har vi att inte agera utifrån dem? Tror du att en persons vilja och motivation till att inte vara fördomsfull i längden kan ta bort alla ens fördomar?
- Vad är skillnaden mellan fördomar och rasism?
- Hur blir man medveten om sina fördomar?
Termometern: övning om normer
-
Läs upp påståenden om organisationen och mångfald, se förslag på frågor till höger
-
Låt deltagarna säga den grad på termometern som motsvarar vad de tycker. De ska stå på en siffra, inte mellan två siffror. 1 står för ”håller inte alls med” och 6 står för ”håller med helt”
-
Låt någon eller några deltagare berätta hur de tänker efter varje påstående, låt gärna deltagarna diskutera om de har olika uppfattningar kring olika frågor. Samtalen leder ofta till att man ökar förståelsen för varandras olika erfarenheter
