Del
fyra

Rasistiskt förtryck på psykiskt plan

Det kan ta sig uttryck på olika sätt och i den här delen av materialet fokuserar vi på det. 

Rasism påverkar en människa på olika sätt, bland annat på ett psykiskt plan. Det kan ta sig uttryck på olika sätt

Internaliserad rasism

Rasismen upprätthåller vithetsnormer och reproducerar negativa föreställningar om icke-vita personer. Det innebär att vi ständigt får lära oss att allt som de ”vita” står för, är eftersträvansvärt. Det kan handla om allt ifrån hudfärg, kultur, kläder och hårfrisyrer. Detta innebär också att icke-vita personer kan vara med och upprätthålla vithetsnormen genom att fortsätta eftersträva det.

Att vara icke-vit och upprätthålla vithetsnormen är dock inte samma sak som att vara en del av den. Internaliserad rasism innebär att man lärt sig att förhålla sig till vitheten som överordnad genom att försöka efterlikna vitheten (t.ex platta håret) för att man lärt sig att ens egna ”icke-vita attribut” är fel, fula eller avviker från normen.

Vi ser det i flera delar av världen där människor sminkar sig för att se ljusare ut eller även använder farliga medel för att bleka sin hud. Internaliserad rasism kan även innebära att man börjar hata sitt eget ursprung eller förkastar det.

I ett känt tal som Malcolm X höll säger han så här om den internaliserade rasismen:

Who taught you to hate the texture of your hair? Who taught you to hate the color of your skin to such extent that you bleach to get like the white man? Who taught you to hate the shape of your nose and the shape of your lips? Who taught you to hate yourself from the top of your head to the soles of your feet? Who taught you to hate your own kind? Who taught you to hate the race that you belong to, so much so that you don’t want to be around each other? No, before you come asking Mr. Muhammad does he teach hate, you should ask yourself who taught you to hate being what God gave you..

MIKROAGGRESSIONER

”Var kommer du ifrån?” kanske någon frågat dig. Rasifieras du som icke-vit har du antagligen fått frågan flera gånger. Frågan kan ju till synes verka oskyldig, men får du höra den frågan väldigt ofta kan det bli frustrerande.

Frågan implicerar också att den som får frågan är annorlunda och inte passar in. ”Frågan är inte heller en produkt av individuell nyfikenhet utan en del av ett kulturellt mönster byggt på att vithet är norm och att allt som avviker från vithet behöver förklaras /…/ och att frågan egentligen betyder något i stil med ’hur kan någon som du vara här, förklara?’” (Sabuni, 2019).

Frågan ”vart kommer du ifrån?” är ett exempel på mikroaggressioner som alltså är nedvärderande och subtila frågor eller handlingar som för mottagaren sammantaget blir frustrerande och stressande.  

GASLIGHTING & GLÄDJEDÖDARE

Vi fortsätter på samma spår som ovan med frågan ”var kommer du ifrån?” och kommer in på gaslighting. Föreställ dig att du säger att du tycker att den frågan är problematisk till den personen som frågade. Då är det vanligt att mötas av svar som till exempel ”jag menade inte så”. Med svaret följer ofta dålig stämning. Fokus skiftar då ofta från att handla om att en person ställt en problematisk fråga, till att handla om att du tolkat fel.

Den rasifierade kollegan ges dåligt samvete för att hen lyft frågan och görs själv till problemet. Eftersom så många skyndar till som delar frågeställarens världsbild kan den rasifierade kollegan till slut tvivla på̊ sin egen upplevelse eller åtminstone känna att det inte är lönt att ta upp frågan med kollegorna. Fenomenet kallas gaslighting och är en form av psykologisk manipulation som leder till tvivel hos individer eller medlemmar i en grupp, så att de ifrågasätter sitt eget minne, sin uppfattning och sitt sinnestillstånd. Fenomenet gaslighting är återkommande i rasifierades berättelser om att försöka ta upp frågor som rör hudfärg på arbetsplatsen och påverkar rasifierades känsla av erkännande, tillhörighet och trygghet på arbetsplatsen. En inkluderande organisation behöver ha arenor där den här typen av frågor kan lyftas och och utveckla förhållningssätt för hur vi bemöter varandra i relation till hudfärg (Sabuni, 2019).

Dålig stämning är starkt kopplat till normer. Dålig stämning gör att människor känner sig obekväma och kan ofta leda till att man hellre väljer att inte lyfta en jobbig fråga för att slippa den dåliga stämningen. Sara Ahmed, professor, skriver om detta i ”Feminist Killjoys (And Other Willful Subjects)” (2010).

Att vara en glädjedödare handlar om känslan av att förstöra stämningen under familjemiddagen, festen hos vännerna eller lunchen med kollegorna. Ahmed menar att när vi bryter mot normen skapar vi ett problem som vi själva vår gestalta.

”’Att du beskriver det någon annan säger som ett problem innebär att du skapat problemet. Du har blivit problemet som du skapat’: Med andra ord: att beskriva problemet gör dig till problemet – till ’the killjoy’” (Astorga Díaz m.fl, 2015, s 245).

Dålig stämning är också starkt kopplat till skam och exkludering, den som skapar dålig stämning blir i många fall skuldbelagd och i längden även exkluderad från olika sociala sammanhang för att man blivit ”den som förstör”.

Men vad spelar det för roll om stämningen förstörs? Enligt Ahmed är det mer komplicerat än att bara förstöra stämningar då lycka och glädje används för att legitimera sociala normer. Bryter man emot dessa sociala normer innebär det, enligt Ahmed, att en per automatik går emot glädje och lycka.

Men det är vi människor som bestämmer vad som är socialt accepterat att lyfta som problematiskt, och inget kommer någonsin att förändras om det inte utmanas.

Gaslighting är alltså en sorts manipulation som medvetet eller omedvetet används i syfte att få ett offer att tvivla på sig själv och sin förståelse av en situation. ”Tolkade jag rätt?”, ”förstod jag situationen helt fel?”, ”är jag överkänslig?”. Ens förståelse av situationen handlar också om stämningen som uppstår i samband med att man påtalar en problematik.

”To be involved in
political activism is thus to
be involved in a struggle
against happiness”
(Ahmed, 2010).

PSYKISK OHÄLSA & STRESS HOS MINORITETER

Att bli utsatt för till exempel gaslighting och mikroaggressioner leder till ökad stress och psykisk ohälsa. Forskning (se till exempel Simon Wallengren & Caroline Mellgren i Romers upplevelser av hatbrott) visar att den oro som många minoriteter känner, till exempel oro över att själv bli utsatt för rasism (på individnivå) men också oro för den egna gruppen (på gruppnivå) skapar ohälsa.

Detta skapar ett stresspåslag som vi idag i Sverige inte vet så mycket om på grund av den knappa forskningen.

Samtalsfrågor att ta upp i gruppen.

Kom ihåg de grundläggande riktlinjerna!

   Vad innebär det rent psykiskt att växa upp i en värld där man tillhör en grupp som ständigt underordnas en annan? Där ens grupp reproduceras som ociviliserad, oduglig, ful eller våldsam?

  Citatet av Malcolm X illustrerar vad internaliserad rasism är. Kan du komma på andra personer som också talat om internaliserad rasism?


   
Hur kan du vara med och motverka rasism på det psykiska planet?


   
Varför tror du att det finns ett behov av att kategorisera in människor i olika fack? Att höja vissa grupper och sänka andra?


   
Att bli uppmärksammad eller utpekad som ”annorlunda” vittnar många icke-vita personer om. Men varför händer det så ofta? Varför är det viktigt för majoritetspersoner att påpeka att minoriteter inte är en av ”oss”?


   
Hur kan ni skapa en grupp, eller arbetsplats, där man undviker att mikroaggressioner och gaslighting händer?

Bra jobbat! Del fyra är nu klar.