Del
ett

Postkolonial samtid

Kolonialismen, idén om ras och vår postkoloniala samtid.

Vår samtid är

postkolonial

Detta innebär att vi har ett kolonialt och rasistiskt förflutet, vilket gör att…
…koloniala och rasistiska tankemönster är en del av vår samtid och därför…
…även en del av oss själva

 

Det postkoloniala tillståndet är en medvetenhet om koloniala och rasistiska tankemönster. I detta tillstånd vet alla att kolonialismen och rasismen har som följd att människor kategoriseras som vita och olika kategorier av icke-vita.

Att vita hierarkiseras högre än de icke-vita i vad som kallas för en rasmaktsordning. Vi kan välja att fördöma och ta avstånd från detta, men vi kan inte radera det ur våra medvetanden, ur historien eller ur vår samtid.

Idag pratar vi ofta om kolonialismen som en del av världens förflutna. Men faktum är att kolonialismen som fenomen fortfarande finns i flera delar av världen.

Men vad är kolonialism?

KOLONIALISM

Den europeiska kolonialismen är den kolonialism som påverkat världen som vi lever i idag allra mest.

Man kan säga att den började under 1400 talet när Spanien och Portugal inledde expeditioner väster om Europa och Atlanten. Cristobal Columbus ankomst till Amerika är en av de tidigaste kolonisationerna i den europeiska historien.

Men det var inte bara Spanien och Portugal som ledde koloniala projekt. Frankrike, England, Tyskland, Belgien, Italien och Holland är några andra av de europeiska länderna som kolonialiserade stora delar av världen. Även Sverige har haft fem kolonier: Nya Sverige nuvarande amerikanska delstaterna Delaware, Pennsylvania, New Jersey och Maryland), Cabo Corso, Saint-Barthélemy, Guadeloupe och Porto-Novo. 

Idag kvarstår flertalet kolonier. Till exempel är franska Guayana, Martinica, Guadalupe fortfarande ockuperade av Frankrike.

Kolonialism är erövring, kontroll och utnyttjande av områden och dess befolkning. Slavhandel och plundring är en del av kolonialismen. Kolonisationen av Amerika ledde till exempel till ett av våra största folkmord i historien.  

Enligt antropologen Darcy Ribeiro fanns det ca 70 miljoner amerikanska indianerna på kontinenten innan européerna kom, 150 år senare hade de minskat till bara tre miljoner. Under mitten av 1700-talet startade européerna slavhandeln från Afrika till den amerikanska kontinenten. Mellan 1700- och 1800-talet transporterades cirka 12 miljoner afrikaner mellan Afrika och den amerikanska kontinenten för att säljas som slavarbetare i kolonierna. Det uppskattas att ca 20 procent av dessa dog under resorna (Groglopo, s. 137, 2015).

Kolonialismen var ekonomiskt gynnsam för Europa. Plundring av till exempel diamanter, guld, silver och tillverkningen vapen innebar att européernas handel utvecklades. Slavhandeln var också en stor del av detta. Men hur kunde det bli möjligt för européerna att rättfärdiga slavhandeln? Det går att förklara med hjälp av idén om ras

Idén om ras

Ras är ett begrepp som fått olika betydelser genom historien. Men det började användas för att kategorisera människor utifrån hudfärg. Det användes för att skilja mellan vita och icke-vita för att rättfärdiga bland annat kolonialiseringen och slavhandeln. Idén bakom ras bygger på att det finns olika raser av människor som är olika överlägsna varandra.

Vita människor föreställs vara högst upp i hierarkin och olika grupper av icke-vita människor hamnar lägre ner i hierarkin. Det innebar att vita föreställdes vara bättre, smartare, modernare och dominanta och hade därmed rätt att plundra och utnyttja icke-vita människor och deras områden.

Idén om ras stöttades inom olika vetenskaper, som till exempel filosofi och biologi. Till exempel var Sverige under 1920–1930-talet ledande inom den rasbiologiska forskningen.

Det rasbiologiska institutet i Uppsala utgick ifrån att mänskligheten var uppdelad i olika raser. Detta upprätthöll idén om att vita var överordnade icke-vita, det vill säga att vita var mer värda än andra så kallade raser. Det gjorde att det gick att legitimera till exempel folkmord, tortyr och slaveri, eftersom det inte var vita som föll offer för det. Det var inte förrän 1958 som det rasbiologiska institutet i Uppsala lades ner.

Idag pratar vi sällan om ras på detta sätt (med undantag från olika högerextrema miljöer). Ras talas snarare om som en social konstruktion, där alla människor tillhör samma ras, men ändå kategoriseras in i olika fack som missgynnar icke-vita personer.

Sveriges koloniala historia
Ofta talar vi om kolonialismen som ett fenomen utanför Sverige. Något som Sverige inte varit en aktiv eller stor del av. Den bilden av Sverige stämmer inte. Den svenska koloniala historien hittar vi både inom och utanför Europa.
Kolonialiseringen av Sápmi (norra Skandinavien) var en av de första svenska kolonierna. Utanför Europa hade Sverige fem kolonier, bland annat kolonin S:t Barthélemy i Västindien. Ön S:t Barthélemy kolonialiserade Sverige i nästan hundra år. Även om man ofta pratar om att Sveriges del i kolonialismen inte var lika stor som till exempel Spanien och Frankrike, så var den inte mindre brutal. Förslavning av den svarta befolkningen, tortyr, plundring och utnyttjande av områdena ingick även i Sveriges kolonialism. 

Berlinkonferensen 1884 

1884 samlades Europas kolonialmakter för att fördela kontinenten Afrika mellan sig, det var fokus på kontinentens rikedomar och hur de europeiska kolonialmakterna kunde kolonisera kontinenten utan att hamna i konflikt mellan sig.

Vid Berlinkonferensen drog man landsgränser i Afrika som än idag i stort fortfarande är kvar. De europeiska kolonialmakterna skar upp Afrika mellan sig och detta gjordes utan att ta hänsyn till de olika befolkningarna på kontinenten.

Folkmordet i Kongo 

– en av vår världs värsta brott mot mänskligheten 

Vid Berlinkonferensen slogs det fast att den belgiska kungen Leopold II hade rätt till ”Fristaten Kongo”. Men kolonin ägdes inte av Belgien utan av Leopold själv. Under denna period mördades upp mot 10 miljoner kongoleser. Många dog av de hemska förhållandena, våld eller svält. Det är ett folkmord som vi sällan pratar om och som ofta förklaras som den tysta förintelsen.

POSTKOLONIAL SAMTID

Postkolonialism är ett brett forskningsfält. Majoriteten av den postkoloniala forskningen studerar kvarliggande strukturer och maktordningar från kolonialtiden. Dessa maktordningar upprätthålls genom att skilja mellan ”vi” och ”de andra” där ”vi” förtrycker ”de andra”.

Olika grupper förknippas med antingen det ”(vita) västerländska” eller det ”(icke-vita) icke-västerländska”. Många postkoloniala forskare menar att en del av dagens samhällsproblem kan förklaras och relateras till de maktstrukturer som utmärkte den västerländska kolonialismen (se exempelvis Mudimbe, 1999, Fanon, 1999, Mohanty, 1999 och Ahmed & De los Reyes 2011).

Den postkoloniala samtiden skulle kunna förstås som en värld där den koloniala tidseran är över. Det skulle kanske många säga är sant, men eftersom vi också vet om att det finns flera kolonier kvar i vår samtid är det inte riktigt hela sanningen.

För att förstå den postkoloniala samtiden vi lever i idag behöver vi se bortom den koloniala tidens start och slut. Fokus bör istället riktas mot de kvarvarande effekter som kolonialiseringen lämnar efter sig. Men innan vi tittar på de tankemönster och effekter som fortfarande finns kvar måste vi erkänna att samtiden är postkolonial men också veta vad en postkolonial samtid betyder.

Att vi lever i en postkolonial samtid, eller värld, innebär att de rasistiska tankemönster, idén om ras och all den kunskapsproduktion (vetenskap) som producerades under kolonialismen fortfarande finns kvar.  Det är inget som vi kan radera från vår historia och det påverkar oss fortfarande. Det betyder att människor som inte är vita fortfarande lever under andra förutsättningar än vita. Det betyder inte att vita människor inte kan stöta på hinder i livet, utan snarare att dessa hinder inte är på grund av att de är vita.

Icke-vita personer däremot lever i många fall under sämre förutsättningar på grund av att de inte är vita. För att förstå postkolonialism måste vi också ta ett steg bort från individperspektivet och se till grupper och strukturer.

Varför har vissa grupper i större utsträckning svårare att få jobb? Varför lever vissa grupper kortare liv? Varför finns det negativa föreställningar om olika grupper? I ett postkolonialt perspektiv finns det samband mellan detta och koloniala och rasistiska tankemönster.

Att erkänna

Erkännandet av att vi lever i en postkolonial samtid är centralt. Ett erkännande är en bekräftelse. Att inte erkänna är motsatsen. Eftersom det postkoloniala perspektivet belyser social ojämlikhet och psykiska konsekvenser av det postkoloniala tillståndet, innebär det också att man inte erkänner de sociala ojämlikheterna och psykiska konsekvenser som viktiga samhällsfrågor. Detta får i sin tur strukturella konsekvenser.

De som vill lyfta dessa frågor riskerar
att mötas av:

 

Ointresse – en brist i erkännandet är samtidigt ett förklarande av att dessa frågor inte är viktiga
Okunskap – ointresset leder till att dessa frågor inte behöver lyftas eller studeras mer
Fördömande – okunskap, tabu och en kultur av tystnad leder till att de som talar om dessa frågor kan anklagas i termer av att ”göra mer ont än nytta”
Vilket sedan tvingar samma personer
att antingen: 
Trampa i lera – mötas av ointresse eller okunskap och därmed tvingas till ett tidsödslande förklarande, utbildande eller ursäktande.
Trampa i ett minfält – mötas av fördömande och förebråelsers till ett onödigt försiktigt trippande på tår i rädsla för att såra, kränka eller förarga någon.
Hålla dessa samtal bakom stängda dörrar – vilket riskerar att leda till en ensidig förståelse av frågorna.
Ge upp och återgå till ordningen – ett uppgivet accepterande av att det är som det är och det går inte att förändra

Samtalsfrågor att ta upp i gruppen.

Kom ihåg de grundläggande riktlinjerna!

    Har du tänkt på din värld som en postkolonial värld? På vilket sätt?


    
Vad känner du när du läser om den koloniala historien och idén om ras?


    
Upplever du att de postkoloniala tankemönstren påverkar dig? I vardagen? I livet? Hur då?


    
Hur hade ett erkännande av samtiden som postkolonial kunna se ut? För dig? För din organisation? Vad skulle det betyda? Skulle något förändras?


    
Läs citatet i pratbubblan nedan och fundera över hur du hade upplevt den situationen. Varför är vissa uttryck känsliga? Vad får det för konsekvenser när det uppstår en tystnadskultur?

Jag har länge sagt vit och icke-vit.
Vissa har vänligt tagit mig åt sidan.
”Du kan inte fortsätta att säga vit och icke-vit.”
”Nähä, varför inte det?”
”Jo, det finns ju en risk att du väcker den björn som sover.”
Att väcka den björn som sover. Ja, det betyder typ: att vi ska undvika att återuppta en konflikt från det förflutna, eller att vi bara ska låta saker få va. Alltså, det betyder att det är farligt att hålla på och påminna folk om vit och icke-vit, för då kanske hela konflikten kommer till liv igen, och folk börjar döda varandra, och så vidare. Jag berättade detta för en vän. Min vän är poet, och svarade poetiskt…
”Oh Gud, kan vi snälla väcka denna björn som sover! Den här björnen som sover, har ju ett hemskt och traumatiskt förflutna, den har ju varit med om kolonialism, slaveri, folkmord…. Och sen bara gått och lagt sig. Nej, låt oss snälla…”

Bra jobbat!  Del ett är nu klar.